Piton des Neiges

Jag överlevde. knappt.

1700 höjdmeter och 16 km senare kan jag säga att jag inte fattar hur detta gick till. Speciellt inte att jag efter en randonéee i fredags pâ bara sex timmar hävdade best¨mt att jag aldrig skulle randonéea igen. Dâ bestegs ''bara'' Le Grand Bénare, ön näst högsta punkt, pâ 2896m.

I förrgâr va det dags. Putain des neiges säger jag bara. Efter mycket tveksamheter, oro och motivationsbrist bestämde vi oss (jag, Arnaud min colloc och hans syster+pojkvän) att det va värt ett försök. kl 10 pâ kvällen bar det av med bil mot bergsstaden Cilaos. Tyvärr vabörjade resan med att motorvägen va avstängd sâ vi tappade en dryg timme pâ kringliga bergsvägar. Väl framme, 3,5h senare vid parkeringsplatsen var det bara till att börja lura sig själv att det här skulle bli roligt.

Jag lovar att komma med en mer utförlig utläggning om hur hela vandringen var när jag hittat tillbaka till mig själv, har dessutom filmat en hel del för att dolkumentera exact hur döende jag var. Nu, sâhär 18 h efter hemkomst kan jag fortfarande säga att jag är helt slut. Men glad att jag lever. O börjar redan bli nyfiken pâ nästa utflykt ;)

Lyckades nyss springa pâ en lärare som sysslar med att simulera hur lava rinner vid ett utbrott och blev erbjuden en stage(praktik) i samarbete med hans kollegor i Grenoble!!! Tänkte hjälpa till lite sâlânge med att mäta silicon med en viscometer och se om det är nât för mig. Men kanske först ska satsa pâ att faktiskt komma till skolan iöverhuvudtaget och inte âka pâ massa utflykter hela tiden...eller? Fattar inte riktigt hur folk kan fâ ngt gjort pâ den här ön alls, när makalösa stränder, skogar, berg och sporter erbjuds!

Nu väntar Lotta o Karin pâ mig i lunchsalen, sen blir det TD i thermodynamique med vâr lärare som har haft svininfluensan och nu tror att hon fâtt den igen och skämtar om att hon ska dö hejvilt pâ lektionerna...ajajaj

à +!