det gör ont när knoppar brister

Ajajajaj i hjärtat. Har nu sagt hejdå till dom flesta förutom mina kära sambosar. Sista natten i Grenoble. Rummet överöst med väskor som ska med, fullproppade med minnen av ett liv här. Helt sjukt att det är över. Kändes som att jag kom igår. Men det är väl alltid så det heter. Minns att jag för senast en månad sedan inte ville annat än hem. O nu inser jag att detta numer är hem. o jag ska bort. igen. puh. Men det är bara att bita ihop antar jag o försöka motivera sig till ännu ett halvår på ny ort med nya människor, som det kommer göra lika ont att lämna.

Belle-île va fantastiskt vackert. Helt otroligt bra avslut. De senaste dagarna har mest inneburit stress och mkt bilresa. Har inte hunnit med ngt av det jag skulle innan avfärd (såklart) inkl köpa vin. Helt sjukt att jag efter ett halvår i det här landet inte kommer lyckas komma hem med en enda flarra! haha, ironin är påtaglig. il faut que je revienne är en stående fras. Så mkt mer att göra helt enkelt.

Mamma och pappa kom igår kväll. Fantastiskt att ha dom här och visa lite hur livet sett ut. Skönt när två världar möts så, lite som att dom blir mer verklighet då. Idag har vi varit hemma hos Clements föräldrar på middag i Ardeche, fantastiskt trevligt med fyra-rätters och besök i medeltida stad. Kvällen avslutades hos Romain, där det en sista gång serverades tvättäkta franska crêpes.

Nu följer tre veckor med mina kära päron. Utmaning är bara förordet. Roadtrip till Venedig, wien och farfar i polen, för att sedan åka på hälsohem till polen i två veckor och leva på grönsaker och kärringgympa. Cant wait!

Som ni kanske förstår är jag därför näst intill intaktiv på internet de närmsta 3 veckorna. Återkomst till kära malmö beräknas till den 20e juli, för att sedan åka till linkan i början av aug och sedan La Reunion den 26e. Snabba ryck. och mycket kärlek.

tackar för visat intresse och hoppas att ni följer vidare mina äventyr på bloggen borta på ön ingen känner till :)

Bild nedan när jag precis köpt mitt första par skidor. LIIIde nöjd va jag. Tack grenoble för ett fantastiskt halvår. Vackra vyer, skidåkning, fantastiska människor, god mat, vackert språk och för att sammanfatta; livsnjutning.

tåg och tidiga mornar

Ibland händer det som inte får hända. Tyvärr händer det mig exceptionellt ofta. Hade igår kväll, efter en fantastiskt kväll med gott sällskap på ännu godare restaurang, ställt två väckar klockor till i morse. En i badrummet (för att jag nödvändigtvis skulle behöva kliva ur sängen) och mobilen på snooze 10 min innan, placerad på 2 armsavstånd från sängen, för att även här tvinga upp mig själv lite. Snoozen stod på var 3dje min. Trodde verkligen att jag skulle övervinna mitt sömnbegär och därmed lyckas ta bussen till Lyon kl 0700 i morse, för att sedan bli upplockad av mina sambosar där och köra till belle-île tillsammans. Sablar och baronen. Tyvärr blev det inte så. Och inaktivt som det här landet är går inte nästa buss förrän 9. vilket innebär att bilen inte kommer hinna fram för att ta sista båten till ön. Så här har jag alltså lyckats försena en semester för 3 personer pga av sömn. Denna onda kraft.

Jag försöker dock vända det här nu och tänka att jag så kanske kan få se lite av lyon (en söndag då allt är stängt) också, eftersom vi nu istället ska köra kl 6 på kvällen...och köra hela natten genom hela frankrike...oj vad det inte räckte som positiv tanke...

Därför efterlyser jag nu, ngnform av väckarklocks-anordning som inte låter människor som mig vinna slaget på morgonen, och därmed förlora mycket i livet. Tillbaka till i morse kan jag bara meddela att jag inte har ngt som helst minne av att ngn klocka ringt. alls.

allt för att undvika plugg

Word of the day - Benevolent

Efter-tenta-huvudvärk. I morse var det dags, först ut av tre för min del. och desssutom den kanske roligaste kursen i mitt liv hittills. Trots detta blev det mest en enda stor kvalificerad gissning.

Tre tentor på tre dagar tycker jag är rätt saftigt. Men då kan man börja tänka på dom stackars fransmännen som går i 1an här och sluta tycka synd om sig själv. Dom har 8 tentor på 3 dar. jepp ni hörde rätt. Och vår kära klasskompis Cedrik har åkt på en riktig bajsmacka och skriver 3 tentor bara idag...

Känns mest komiskt om jag ska vara ärlig. Tar liksom inte tentorna här på samma allvar som hemma. Absolut inte för att dom är mindre allvarliga eller på något sätt lättare. Utan för att jag har accepterat, som dom flesta andra av oss här, att tentor här inte går att plugga till. Det funkar liksom inte som i Sverige. Hemma kan jag iallafall skylla mig själv om jag inte klarar ngt. Jag vet att arbetet man lägger ner i skolan är ekvivalent med resultatet jag når (sen att jag inte anstränger mig särskilt mycket trots det är en annan femma) Men här. Ojojoj. Här är det som att singla slant. Det spelar seriöst ingen som helst roll om man pluggar eller inte känns det som. Tentorna verkar ändå komma på det dom inte hann gå igenom under kursen, som att det skulle vara ett sätt att få med det med. Kul då att man varken har kurslitteratur eller kursplan, så att man faktiskt ska kunna lista ut vad skulle kunna komma på tentan. Det bästa man kan göra är i stort sett att plugga på allt det man inte haft i kursen. Därför sitter jag nu på skolans bibliotek och myser med annat intressant, som bl a Harvard business review som menar att den nya definitionen av en god ledare är "benevolent". På bilden nedan ser ni också vad som krävs för att uppleva "success that lasts".

Ja det finns mycket intressant att läsa här. Varför inte "finance grands ecole" (grand ecole är elitskolor i frankrike, varav INPG, den jag går på verkar anses vara en av dom). Kan inte hjälpa att jag mår lite dåligt när uttagningarna för nästa års studenter pågår samtidigt på skolan. Titt som sätt står det vattenkammade, uppklädda små gossar och flickor, trampandes nervöst utanför en stängd dörr som det står "jury" på. Så funkar det här. För att komma in på denna skola som oftast känns som en tecknad serie, så söker alltså ett tusental kids in, för att sedan handplockas och en och en intervjuas av en tremanna jury. Frankrikes elit va det ja!


Pappa i sitt försök att pluggmotivera mig kom på ganska många rationella lösningar som man tycker borde vara tillämpbara. Som tex, 1. fråga andra fransmän om det du inte fattar. 2. fråga läraren. 3. Visa att du vill lära dig. 4. fråga om du kan göra något för att komplettera. Vågar mig dock inte på dessa verktyg. Inte för att jag inte tror på dom, mest för att jag tro mig veta att jag ändå inte kommer förstå svaret. Är visserligen rätt sugen att besöka en viss proff Vignat, och försöka visa min förtvivelse över det faktum att jag inte förstått ett ord av det han sagt på hela terminen. . . med tanke på att jag har en av hans tentor imorn också...

Mina damer och herrar!

Då var det äntligen klart. Kathleen, tjejen med den oändliga turen. Som kom in som sista reserv på I med det lägsta snittet på många år. Som klarat pinsamt många tentor med exakt poänggräns. Har även nu lyckats rulla in på en riktig räkmacka! Min hittills största dröm (förutom att bli mamma) verkar ja kommit i uppfyllelse! Trots 6 sökande, en plats, så lyckades jag på något vänster norpa åt mig en plats på "wait for it...!" LA RÉUNION! Reunion island, ile de la réunion, island of reunion. Fantastisk är denna nyhet. Idag kom mailet med bekräftelse både från Linköping och Själva ön att jag är välkommen! Där har vi helt enkelt beviset mina damer och herrar - drömmar går i uppfyllelse!


Nu väntar som mina franska vänner uttrycker det en sex månaders semester, för tydligen är skolan där på rätt låg nivå. Hihi. Ja ni som känner mig vet ju att jag inte direkt har ngt emot semester. Inte på denna paradis ö iallafall. Så se till att boka flyg nu så att ni kan komma på besök! jalla jalla!

Födelsedag

Igår va det dags för mig att bli änu ett år äldre. Galet att jag redan nått åldern 24. Funderar seriöst på om jag ska börja svara 20+ från och med nu på frågan om hur gammal jag är. 23året har dock varit ett väldigt bra sådant måste jag erkänna. Och 24 har inte börjat särskilt tokigt det heller. Igår kl 9 ramlar det in 4 fina människor (julia spetsen föjld av peder med kamera, Mathieu och clement lastade med croissanter) till en nyvaken kathleen som mest tror att det är någonform av tenta-p bootcamp som påbörjats. Med fransk sång, levande ljus, tårta, frukost på sängen, paket och glada miner från det som jag nog får kalla min familj här nere började dagen strålande. Efter lite mys hemma blev det dags för mig att börja tentaplugga i skolan (lagom sådär 4 dar innan 3 tentor...) och avslutade senare dagen med kinamat och niptuck! Fantastiskt dag, allt tack vare fantastiska människor!

Mamma gjorde en klassiker och berättade om dagen jag föddes. "jag minns det som igår"- Gör ju inte direkt mig mindre barnsugen. Misstänker dock att hon censurerar alla hemskheter sedan den dagen. Men älskar verkligen att höra den sagan. mer för varje år om möjligt. Pappa skickade sedan en liten bild på mig några dagar gammal. Tycker inte riktigt att jag ser lika liten ut som sagan förtäljer. Men otroligt är det ändå. Tänka sig. 24 år...

Strato betyder lager

Strato-concepteuren a.k.a Henrik (min nya favoritmaskin i labbet) fick vi leka med idag i skolan. Fantastisk upplevelse. Henrik borrade ut vâr fina form i ngn form av massonitskiva i olika lager. Pâ onsdag blir det dags att "moulaga", dvs först gjuta en sandform och sedan själva makapären i aluminium. Pirrar i magen bara jag tänker pa det! Ska lätt ta med kameran och dokumentera!

Fâr faktiskt ge Gènie Industrielle här i Grenoble lite beröm. Även om större del av kurserna är riktiga flumkurser och allt känns totalt ostrukturerat oftast, mâste jag erkänna, att dom gânger jag faktiskt varit här, har jag haft relativt roligt ändâ. Brainstorming är nyckerordet i det har landet. Man gissar, gissar lite till och vips har man en lösning. Salânge man kan argumentera lite fôr den verkar de mesta gâ hem. Lite som politik. o jag som trodde att jag skulle slippa alla "mjuka värden" när jag la ner den karriären, HA!

Förövrigt kan jag, som alla tidningar, meddela att även jag föll för ârets trend infor EU-valet. Har en liten kladdlapp har framför mig frân förra mândagen där jag sammanfattat det enda svaret jag sökte innan beslut "vilket av högerpartierna har bäst miljopolitik/representanter?"...

det är försent att vara pessimistisk

Hoppas att några av er precis som jag har bänkat er framför tvn ikväll för att avnjuta lite naturdokumenter med gott sällskap, crossanter, en bakfylla som heter duga och levande ljus.

Filmen HOME av den franska filmskaparen Yann Arthus-Bertrand är vacker. och tragiskt. Jag blir mest gråtfärdig av att titta på den och undrar vad jag kan göra för att sluta döda valar, typ. Suttit och brainstormat samtidigt som efterdebatten pågår och kommer tyvärr inte fram till särskillt mkt. Mina idéer om att sluta konsumera vatten själv gick as we sweak i stöpet då nån expert precis menar att vatten ändå är försvårt att transportera. Så hurvida jag duschar eller inte gör ingen skillnad. Förutom då energin som det krävs för att värma vattnet. och energin det krävs för att rena det sedan. o helt plötsligt undrar jag om det överhuvudtaget finns ngt som är ok att göra. Känns som att det bästa jag komma på är att genomför ngn form av massaker och o döda lite folk, inkl mig själv för att begränsa konsumationen åtminstone. då kanske några isbjörnar slipper dö. eller?


NÄ det där känns ju inte heller helt hållbart (tack o lov). Antagligen skulle det säkert dessutom kosta för mkt ressurser att krimera mig och sedan hålla på att begrava o tams. Jaha. Men kontentan i dokumentären utgår jag va att man skulle börja tänka på det. Men vad tjänar det till? nu sitter jag här med ångest, skuldkänslor och sorg, känslor som iallafall för mig inte resulterar i ngn form av produktivitet. Sådärför vill jag verkligen vända på det och behöver lite hjälp. Vi kan väl se det som en tävling? skattjakt? ngt som jag kan va stolt över när jag går o lägger mig på morgonen och ngt jag kan se fram emot när jag vaknar.


Jag utlyser härmed en liten jakt (bra ordval). Hur kan jag sluta döda skogen, glacierärna o dom fina delfinerna?

Mathieu, le meilleur colloc de la monde!

Har precis insett att min fantastiska sambo mathieu faktiskt förljer min blogg trots att han inte förstår ett ord av den. Måste nog erkänna att han är typ den finaste killen på denna jord. Helt stört vad jag kommer sakna dom jag bor men, önskar verkligen att jag kunde få chansen att umgås med dom mer, och framförallt lära känna dom mer när jag väl börjar förstå språket...Il faut que je revienne helt enkelt...

Så en liten hyllning till dessa fina människor som tagit hand om mig som sitt egna lilla barn. *Älska*

To do listan

Så vad finns nu att göra? Ja förutom att sitta på stan, drick öl, äta glass och lapa sol för att sedan avsluta eftermiddagen med lite shopping som jag, Peder, Calle och Julia har gjort idag, så har det faktiskt börjat dra ihop sig. Il faut que on profite!

Därför är det alltså förutom alla flumkurser som jag antagligen borde plugga inför och göra presentationer till även dags att skriva den där sista listan:

Ordentlig fylla.Vi kom fram till idag att vi inte har några ordentliga fyllehistorier från hela tiden, så jag tänkte satsa hårt på onsdag.

Shopping. Alltid roligare att bränna pengar på annan ort än hemma. Dock är min favvo butik för plånboken här Zara, och det är ju inte så himla exotiskt än. Men däremot blir det nog en tur till darjeeling och chantelle i veckan! Ullis, lovar att du skulle vara i HEAVEN!

äta ute. Seriöst. så stört mysigt här. o allt är gott. På bilden skådas ett fantastiskt ankbröst karameliserat i honungssås med ratatouille till, från aix en provence förra helgen. himelskt.

Besöka tvättäkta fransmän. Ja kultur kan man ju nte få nog av, så jag ska försöka att både bjuda in mig hem till en fransman i söder och en i Paris :)

Lära sig röka. Jepp. Det är sant. Har kommit fram till att ett utlandsår i Frankrike är inte ett utlandsår i Frankrike om jag inte kan röka utan att hosta lungorna ur mig när jag kommer hem. O visst är det onyttigt, men hela det här landet är ju onyttigt. o ändå lever dom typ längst.

Borta bra men hemma bäst?

O som vanligt. När man precis börjat trivas och känna sig hemma. Då börjar det bli dags att röra på sig igen. Avskedsfesterna står nu tätt i schemat och det är grymt sorligt att säga adjö till människor som i stort sett varit min familj de senaste halvåret. Julie togs förväl av på ett hustak under stjärnorna med allsång, rosévin och gott sällskap. På Torsdag är det dags att supa i Calles ära. Och jag inser att jag för första gången sedan ankomst nästan kan ha en normal konverstation med mina sambosar. o då är det dags att åka? typiskt! Får nog ägna de återstående blogginläggen med saker jag älskar med den här stan. visst klagar jag mycket på att allt är stängt på söndagar och måndagar, att skolan inte har böcker eller extentor, och att alla barer stänger innan 1...men visst finns det saker som är fantastiska, förutom croissanterna, som jag förövrigt åt för många av i morse...igen.
1. Öppna människor. Alla är typ öppna, trevliga eller aroganta, men iallafall öppna. Fik, restauranger och parker är proppade med människor, som är genuint intresserade av sina medmänniskor.

2. kreativitet. Känns som att folk lever för att leva här. en helt annan känsla än hemma. o jag menar konsten! ett galleri på varje gatuhörn! Jag kan dessutom inte komma på sist ngn kom på en helgutflykt i Linköping! (pik)

3. naturen. ett skämt hur fint det är. allt är liksom som näring för ögonen.

4. stresslöshet. känns som att fransmän inte oroar sig så mkt, och framförallt inte stressar. dom bara skyndar sig, men på ett behagligt sätt. Detta kan dock bero på att Calle sprider ett lugn över min omgivning också :)

Sitter nu och rensar veckans skörd på upplevelser i kameran. Utlovas på facebook inom kort! Bilderna ni ser här visar dock ett klockrent exempel på öppna människor. Jag cyklar förbi några graffittisnubbar och beundrar deras verk. Självklart fick jag va med o leka. För er som oroar er så va det en "mur tolérée"