det är försent att vara pessimistisk

Hoppas att några av er precis som jag har bänkat er framför tvn ikväll för att avnjuta lite naturdokumenter med gott sällskap, crossanter, en bakfylla som heter duga och levande ljus.

Filmen HOME av den franska filmskaparen Yann Arthus-Bertrand är vacker. och tragiskt. Jag blir mest gråtfärdig av att titta på den och undrar vad jag kan göra för att sluta döda valar, typ. Suttit och brainstormat samtidigt som efterdebatten pågår och kommer tyvärr inte fram till särskillt mkt. Mina idéer om att sluta konsumera vatten själv gick as we sweak i stöpet då nån expert precis menar att vatten ändå är försvårt att transportera. Så hurvida jag duschar eller inte gör ingen skillnad. Förutom då energin som det krävs för att värma vattnet. och energin det krävs för att rena det sedan. o helt plötsligt undrar jag om det överhuvudtaget finns ngt som är ok att göra. Känns som att det bästa jag komma på är att genomför ngn form av massaker och o döda lite folk, inkl mig själv för att begränsa konsumationen åtminstone. då kanske några isbjörnar slipper dö. eller?


NÄ det där känns ju inte heller helt hållbart (tack o lov). Antagligen skulle det säkert dessutom kosta för mkt ressurser att krimera mig och sedan hålla på att begrava o tams. Jaha. Men kontentan i dokumentären utgår jag va att man skulle börja tänka på det. Men vad tjänar det till? nu sitter jag här med ångest, skuldkänslor och sorg, känslor som iallafall för mig inte resulterar i ngn form av produktivitet. Sådärför vill jag verkligen vända på det och behöver lite hjälp. Vi kan väl se det som en tävling? skattjakt? ngt som jag kan va stolt över när jag går o lägger mig på morgonen och ngt jag kan se fram emot när jag vaknar.


Jag utlyser härmed en liten jakt (bra ordval). Hur kan jag sluta döda skogen, glacierärna o dom fina delfinerna?