I'll get by with a little help from my friends!

Det här med vänliga människor är ju bara helt ofattbart magiskt. De senaste dagarna har jag liksom istort sätt livnärt mig på andra människors förmåga att vara totalt oegoistiska och bara göra saker för andras skull av ren snällhet. Magiskt.

Äntligen är flytt från linköping fixad, tack vare johan som kom o styrde upp allt i sista stund. Fick dessutom reda på att jag klarat en tenta igår! Denna tenta klarades av mirakulöst genom bla att jag dagen innan tentan springer på en skönt gäng (Milap and crew) som bara lär mig allt dom kan! Det är NICE!

om 4 timmar bär det av på en 27-timmars resa genom halva världen med 4 stop. Nu återstår "bara" att tvätta, packa klart och gå till tandläkaren också. Tack och lov har jag hela famlijen här i Malmö som gör allt för att hjälpa till, även om det innebär mer kaos än annat tyvärr...;)
Väl på plats har en fantastisk vänlig själ, tysk tjej vid namn Mirja, erbjudit sig att komma o hämta mig på flygplatsen (!?) och dessutom låta mig sova hos henne de första nätterna (!?!?!!).

OMG säger jag bara. Fattar inte hur resefebern bara kan öka för varje gång det bär av på ngt äventyr! Känns dessutom som att jag fyllt min kvot med vänliga människor för år o dar nu, så jag är lite rädd för att karma eller nåt ska komma o bita mig där borta. Lovar att bjuda tillbaks om ni kommer på besök där nere! :)

Kramar och va snäll mot ngn idag!

Jag i separationsångestens, packningens och städningens klimax- inget resultat än...

Hej o hopp o nya tag

Då va det dags. Att efter en fantastisk sommar ta tag i sig själv igen och peppa inför nya äventyr! På tisdag smäller det. Det blir en lång resa via london, sydafrika och mauritius och jag anländer förhoppningsvis i någorlunda behåll tors kl 1710 (lokal tid, + 1 h tror jag..) Dock har varken boende el skola klarnat något vilket gör mig både orolig, ovillig och nervös. Allt va ju så fint fixat innan Grenoble, massa välkomstbrev och kontakt med folk på plats, men den här gången har det varit helt tyst. O jag mina vänner, har resefeber. ngt så sjukt att jag seriöst överväger att stanna hemma. Har absolut inte en blekaste aning om vad som kommer hända med mig o mitt liv efter att jag satt min fot på det planet. Roligt, ja absolut! Men jag vet ju också att det kommer kräva en del flyt att orka styra upp ett liv o tillvaro där. Men som vi alla vet. det löser sig...eller? Den där trygga magkänslan vill minsann inte inträffa...

Tillbaka till ljuva minnen. Sommaren i Grenoble tog slut genom att mina föräldrar kom ner, sen drog vi till venedig, wien och besökte farfar i polen för att avsluta allt med hälsohem i de polska skogarna. Sen har jag hunnit hänga lite i Malmö, och skrivit ett gäng tentor i Linköping. Låter som en skön o ganska lugn sommar, men tyvärr har skallen varit mer stressad än någonsin. Alla sinnesintryck och att aldrig riktigt få landa (bo i en resväska) har gjort att jag nu destomer inte känner för att packa igen. Vill mest krypa ner under täcket o kolla på film. Så jag tror att jag tar o gör det nu...O undviker tanken på flytt ett tag till! :D

måste bara få med några höjdpunkter sommaren bjudit på:
- besök på FN i wien med Johan!
- Festkväll på babel! dans med katarina och nya vänner!
- massage på hälsohemmet!
- träffa anders på biografen för första gången på 6 månader!
- Frid på bjärka-säby
- baddag med styrbjörn
- hemmamys med min hemmafru ulrika
- roligt tentaplugg (?)
- simmade 2,5 km i regn och åska!
- cykeltur med Micke
- många fina kramar (man kramas inte i frankrike!!)

o några lågpunkter:
- bestulen väska, twice
- mammas blodpropp...
- hunger
- fet kuggning av matstat 2
- inte hinna träffa alla och njuta av livet
- åka härifrån


Och med det vill jag nog mest säga att borta är sjukt bra, men hemma är inte så tokigt det heller.

det gör ont när knoppar brister

Ajajajaj i hjärtat. Har nu sagt hejdå till dom flesta förutom mina kära sambosar. Sista natten i Grenoble. Rummet överöst med väskor som ska med, fullproppade med minnen av ett liv här. Helt sjukt att det är över. Kändes som att jag kom igår. Men det är väl alltid så det heter. Minns att jag för senast en månad sedan inte ville annat än hem. O nu inser jag att detta numer är hem. o jag ska bort. igen. puh. Men det är bara att bita ihop antar jag o försöka motivera sig till ännu ett halvår på ny ort med nya människor, som det kommer göra lika ont att lämna.

Belle-île va fantastiskt vackert. Helt otroligt bra avslut. De senaste dagarna har mest inneburit stress och mkt bilresa. Har inte hunnit med ngt av det jag skulle innan avfärd (såklart) inkl köpa vin. Helt sjukt att jag efter ett halvår i det här landet inte kommer lyckas komma hem med en enda flarra! haha, ironin är påtaglig. il faut que je revienne är en stående fras. Så mkt mer att göra helt enkelt.

Mamma och pappa kom igår kväll. Fantastiskt att ha dom här och visa lite hur livet sett ut. Skönt när två världar möts så, lite som att dom blir mer verklighet då. Idag har vi varit hemma hos Clements föräldrar på middag i Ardeche, fantastiskt trevligt med fyra-rätters och besök i medeltida stad. Kvällen avslutades hos Romain, där det en sista gång serverades tvättäkta franska crêpes.

Nu följer tre veckor med mina kära päron. Utmaning är bara förordet. Roadtrip till Venedig, wien och farfar i polen, för att sedan åka på hälsohem till polen i två veckor och leva på grönsaker och kärringgympa. Cant wait!

Som ni kanske förstår är jag därför näst intill intaktiv på internet de närmsta 3 veckorna. Återkomst till kära malmö beräknas till den 20e juli, för att sedan åka till linkan i början av aug och sedan La Reunion den 26e. Snabba ryck. och mycket kärlek.

tackar för visat intresse och hoppas att ni följer vidare mina äventyr på bloggen borta på ön ingen känner till :)

Bild nedan när jag precis köpt mitt första par skidor. LIIIde nöjd va jag. Tack grenoble för ett fantastiskt halvår. Vackra vyer, skidåkning, fantastiska människor, god mat, vackert språk och för att sammanfatta; livsnjutning.

tåg och tidiga mornar

Ibland händer det som inte får hända. Tyvärr händer det mig exceptionellt ofta. Hade igår kväll, efter en fantastiskt kväll med gott sällskap på ännu godare restaurang, ställt två väckar klockor till i morse. En i badrummet (för att jag nödvändigtvis skulle behöva kliva ur sängen) och mobilen på snooze 10 min innan, placerad på 2 armsavstånd från sängen, för att även här tvinga upp mig själv lite. Snoozen stod på var 3dje min. Trodde verkligen att jag skulle övervinna mitt sömnbegär och därmed lyckas ta bussen till Lyon kl 0700 i morse, för att sedan bli upplockad av mina sambosar där och köra till belle-île tillsammans. Sablar och baronen. Tyvärr blev det inte så. Och inaktivt som det här landet är går inte nästa buss förrän 9. vilket innebär att bilen inte kommer hinna fram för att ta sista båten till ön. Så här har jag alltså lyckats försena en semester för 3 personer pga av sömn. Denna onda kraft.

Jag försöker dock vända det här nu och tänka att jag så kanske kan få se lite av lyon (en söndag då allt är stängt) också, eftersom vi nu istället ska köra kl 6 på kvällen...och köra hela natten genom hela frankrike...oj vad det inte räckte som positiv tanke...

Därför efterlyser jag nu, ngnform av väckarklocks-anordning som inte låter människor som mig vinna slaget på morgonen, och därmed förlora mycket i livet. Tillbaka till i morse kan jag bara meddela att jag inte har ngt som helst minne av att ngn klocka ringt. alls.

allt för att undvika plugg

Word of the day - Benevolent

Efter-tenta-huvudvärk. I morse var det dags, först ut av tre för min del. och desssutom den kanske roligaste kursen i mitt liv hittills. Trots detta blev det mest en enda stor kvalificerad gissning.

Tre tentor på tre dagar tycker jag är rätt saftigt. Men då kan man börja tänka på dom stackars fransmännen som går i 1an här och sluta tycka synd om sig själv. Dom har 8 tentor på 3 dar. jepp ni hörde rätt. Och vår kära klasskompis Cedrik har åkt på en riktig bajsmacka och skriver 3 tentor bara idag...

Känns mest komiskt om jag ska vara ärlig. Tar liksom inte tentorna här på samma allvar som hemma. Absolut inte för att dom är mindre allvarliga eller på något sätt lättare. Utan för att jag har accepterat, som dom flesta andra av oss här, att tentor här inte går att plugga till. Det funkar liksom inte som i Sverige. Hemma kan jag iallafall skylla mig själv om jag inte klarar ngt. Jag vet att arbetet man lägger ner i skolan är ekvivalent med resultatet jag når (sen att jag inte anstränger mig särskilt mycket trots det är en annan femma) Men här. Ojojoj. Här är det som att singla slant. Det spelar seriöst ingen som helst roll om man pluggar eller inte känns det som. Tentorna verkar ändå komma på det dom inte hann gå igenom under kursen, som att det skulle vara ett sätt att få med det med. Kul då att man varken har kurslitteratur eller kursplan, så att man faktiskt ska kunna lista ut vad skulle kunna komma på tentan. Det bästa man kan göra är i stort sett att plugga på allt det man inte haft i kursen. Därför sitter jag nu på skolans bibliotek och myser med annat intressant, som bl a Harvard business review som menar att den nya definitionen av en god ledare är "benevolent". På bilden nedan ser ni också vad som krävs för att uppleva "success that lasts".

Ja det finns mycket intressant att läsa här. Varför inte "finance grands ecole" (grand ecole är elitskolor i frankrike, varav INPG, den jag går på verkar anses vara en av dom). Kan inte hjälpa att jag mår lite dåligt när uttagningarna för nästa års studenter pågår samtidigt på skolan. Titt som sätt står det vattenkammade, uppklädda små gossar och flickor, trampandes nervöst utanför en stängd dörr som det står "jury" på. Så funkar det här. För att komma in på denna skola som oftast känns som en tecknad serie, så söker alltså ett tusental kids in, för att sedan handplockas och en och en intervjuas av en tremanna jury. Frankrikes elit va det ja!


Pappa i sitt försök att pluggmotivera mig kom på ganska många rationella lösningar som man tycker borde vara tillämpbara. Som tex, 1. fråga andra fransmän om det du inte fattar. 2. fråga läraren. 3. Visa att du vill lära dig. 4. fråga om du kan göra något för att komplettera. Vågar mig dock inte på dessa verktyg. Inte för att jag inte tror på dom, mest för att jag tro mig veta att jag ändå inte kommer förstå svaret. Är visserligen rätt sugen att besöka en viss proff Vignat, och försöka visa min förtvivelse över det faktum att jag inte förstått ett ord av det han sagt på hela terminen. . . med tanke på att jag har en av hans tentor imorn också...