energie solaire

aldebo. Live från skolan. En sådär rolig föreläsning. tydligen mer sol här på ön under vintern(sommarn hos er) då det är mindre molnighet. men ändå en flux solaire direct (?) på 300 joule/cm^2 under lunch december månad! Det ni!

tänka först, göra sen

Fantastisk trötthet infinner sig efter en lååång dag i canoyningens tecken. Idag var dock sista gången, och förutom att jag allvarligt trodde jag skulle dö av att kyla i det kalla vattnet och att jag fortfarande inte känner mina fingrar, så va det utan tvekan den en av höjdpunkterna här! Tyvärr i stort sett inga bilder (då canoyning innebär mkt vatten, och ramlande) och jag kan definitvt inte göra rätt åt landskapet (närheten av trou de fer) i ord, men det va helt enkelt, helt stört vackert. och jag får faktiskt erkänna att jag dessutom var rätt rädd den här gången. 40meters rappel med repbyte på hala mossväggar bokstavligt talat i ett vattenfall, när man inte riktigt litar på sina händer, gjorde mig riktigt orolig. Det va dessvärre sista gången idag, vilket även innebar en lite utvärdering och ett betyg. Fick 13 (av 20) med motivationen att jag, även om jag kanske kan och förstår, stressar för mkt och inte hinner tänka till, o därmed gör många små misstag. Påminde mig väldigt mycket om kommentarena på min uppkörning, så kanske borde lyssna den här gången?

BRA DAG helt enkelt! SJUKT bra.

HEMLÄNGTAN

Pratade precis med Ullis över skype och kom fram till att det är det som är jobbigt just nu. HEMLÄNGTAN!! samtidigt som det ska bli sjukt svårt att åka härifrån. Känner mig sliten som aldrig förr. Men saknar verkligen hemma.

- Julias morgonhumör! och hennes fantastiskt söta ansikte när hon är lite småsur. (förlåt julia, finns många fler saker jag saknar med dig, men just nu är just din putmun en favorit=)
- mamma, och hennes sätt att svara i telefon när kunder ringer, för att sedan snacka skit om dom "jävla apa" :)
- johans sätt att säga "hu" och titta på en med medkänsla när jag är hysteriskt ledsen för ngt extremt löjligt.
- vitpeppar och smör
- Anders fantastiska förmåga att alltid se ut som ett barn på julafton. lycklig och helt fantastiskt nöjd med livet - även när han är deppig.
- morgonkyla
- min säng, mina lakan! (o inte en sovsäck som klistras fast på kroppen av svett)
- a-huset. ja fråga inte varför.
- pappas sätt att komma o titta till mig, utan att ha nåt att säga. bara ge kärlek.
- mickes sätt att prata om ngt totalt ointressant som han är helt uppslukad av. i all oändlighet. trots att man ber honom att sluta.
- mickes sätt att skratta. med axlarna.
- ullis mysmiddagar.
- skitsnack i baljan.
- Morre och erik, och deras förmåga att förmedla kärlek, genom att vara elaka.
- möjligheten att kunna drömma och längta sig bort till en paradis ö, och slippa vara på en och inse att man ändå inte är nöjd.
- lingongrova, bregott, filmjölk, havregryn
- höstmys, middagar och tedrickande med nära och kära.
- tentaångest koncentrerat över ett tenta-p och inte utspritt lite varje dag...i all oändlighet.
- svensk humor. bitterhet och ironi.
- hannah dahl och hennes hysteriska energi.
- anja och katarina när dom får skrattattacker. över falukorvar.
- få sitta hemma och klaga över regnet och kylan
- cykla
- i

så för er som har ngt av ovanstående tillgängligt. njut åt mig.

bland kiisar och cascader

Då har huskissen Mimoun gjort det! Stolta var vi allihopa när hon i fredags morse hade klämt 3 fantastiskt söta 100 grammare (uppskattat)! Måste säga att jag som vanligt självklart tar åt mig all ära, då jag hade ett ordentligt snack med ded höggravida kissen och sa att om hon inte kläcker snart så finns det risk att hon sprängs, då hon bokstavligt jäste i ögonen på oss. Sagt o gjort, redan samma kväll kom hon in till oss och ville bli klappad (vilket aldrig händer). Gnällde och bokstavligt skrek efter uppmärksamhet, följt av ett hektiskt letande på lämplig födelseplats. Det ändå som hjälpte va Arnauds trygga händer. Tillslut somnade dock även han och 0540 var det dags, men då hade hon väckt Deborah. Observera på bilden att även Tomas varit delaktig genom att "dekorera" boet med fina (väligenkännliga) blad, för att få kiiisarna att respektera denna planta och inte kissa sönder den...

Veckan har varit rätt illa, mycket pga magont, allmän svimkänsla och alldeles för mycket skolångest, vilket tyvärr lett till att jag stannat hemma mer än hälsosamt. Igår fick jag dock hjälp från vår höggravida sambo, Deborah (som jag också sagt åt att kläcka snart) att komma ut lite. Vi va på nån djupt filosofisk pjäs igår (o jag fattade vad den handlade om!!! :) och idag blev det skola i form av canoyning (får 2 ECTS för den "kursen":).

Förövrigt i40-firande i Linköping ikväll, och jag kan inte säga annat än att jag verkligen önskade jag var där, eller kanske snarare att firandet ägde rum på denna paradis ö. Kan inte bara alla jag känner ta o flytta hit, så jag slipper känna mig splittrad?!

när regnet faller

Inatt somnade jag till det magiska ljudet av tropiskt ösregn smattrandes på plåttak. Få mornar har varit så fridfulla här. Gassande sol, extrem hetta och vind gör iallafall att jag blir rätt spänd. Men idag. Ljuva dag. Ljuva regn.




Magknipen sitter i ännu och jag tror minsann att det är dags för ett läkarbesök snart. Har levt på "aktivt kol" och örtte de senaste dagarna. Testade även pappas mirakelkur i form av wiskey i förrgår, men inget verkar hjälpa. Men nu är iallafall tentan skriven. Det gick bättre än väntat, men väntar mig visserligen att få hysteri som sist...så allt är ju relativt. Dock va det en rätt dramatisk tenta då det åskade och blixtrade som aldrig förr och regnet fortfarande vräkte ner.




Regnet bar med sig att min canoying imorn blev inställd. Rätt skönt att ha en oplanerad helg för en gångs skull. Funderar nästan på att stanna hemma själv o mysa. Kvarteret har sin charm som ni ser på bilderna (ja alla är från kvarteret). Och nu såhär exakt 6 veckor innan äventyret bär sig mot sitt slut funderar jag på vad jag ska hinna göra mer. Självklart finns det, som alltid, en miljon saker att göra, se och uppleva. Men kanske. kanske. Jag bara ska passa på att njuta av nuet?


Seperationsångesten finns där redan, samtidigt som det ska bli rätt skönt att få sova i sin egen säng, äta fiberberikade havregryn och känna kylan bita i kinderna. O självklart få se er mina nära och kära.


Mamma. Jag saknar dig också.

Latmast = fainéant

Lider för tillfället av stor skolmotivationsbrist. Alla kurser som jag såg så mycket fram emot i början har nu reducerats till det absolut mest nödvändiga; conception mecanique, thermodynamique och energie solaire et thermique. Tre kurser varav alla är fysik. Och ändå har jag svårt att motivera mig att jobba med dom. Resten av kurserna går jag mest på om råkar vara i skolan. Och nu, efter två deltentor, har jag dessutom tappat hoppet helt med mina fysikkurser. Gick ifrån en tenta gråtandes i måndags i ren frustration av att jag tyckte jag kunde ämnet men inte fattade tentan. Men jag försöker se det som att skolmotivationsbrist här innebär en dag på stranden, och igår blev en bra sådan! Hade turen att träffa på ett gäng uttråkade surfproffs, då vågorna va dåliga, som lånade ut sin bräda och erfarenhet. Efter nån timme i vattnet va jag helt slut av allt paddlande och hade dragit på mig en för många kallsupar för att va sugen på att fortsätta. Kom tyvärr inte heller längre än att jag lyckades "knäa"- en våg. (komma upp på knäna) Fan vill verkligen kunna, men orkar inte lära mig!

Dagen i st Gilles avslutades med en fin och, vad jag ansåg, välförtjänt middag på restaurang (med pool!) Det blev den godaste pinacoladan ever och lite moules frites på det. Tyvärr inga bilder på hela dagen så ni får se till godo med en från förra veckan då jag och min franska colloc va på strandsafari och hittade en helt folktom!

banankontakt

ja då får ny här rykande färska bilder från mitt mellanmål. Bananerna i trädgården som vi alla spanat på senaste månaderna va äntligen mogna för att skördas. så macheten åkte fram och mina kvarliggande aggressioner från gårdagens tenta kom till nytta. o mums säger jag bara! Nu har ja hängt upp dom för att även dom sista ska mogna till sig (tydligen går det fortare när man huggt ner dom). Även mangosarna börjar gotta till sig och vi lär ju inte lida brist i år. Det finns så många i trädet att jag är rädd för att grenarna ska gå av!